Den första snön har fallit och jag är överlycklig. Var rädd att jag inte skulle hinna uppleva den i år, men det fick jag. Igår kväll var jag och Mikael ute i snön och lekte med hundarna. Det var Esters första snö och hon älskade den. Sprang runt och hoppade, sladdade, körde ner huvudet i snön och åt av den. Så himla kul att se. Isa däremot gjorde sina behov sen började hon gå mot dörren. När hon blev ombedd att vänta ston hon där på den snötäckta backen och skakade likt ett asplöv med stora rådjursliknande "synd-om-mig-ögon". Till slut fick hon komma upp i min famn och värma sig i mattes jacka. Därifrån kunde hon sedan se Esters glädjerus av lycka.
SNÖ!! Förstår inte de människor som föredrar gråa, regniga dagar kantade med onödigt stora gruskorn på backen som alltid hittar ett sätt att hoppa i skorna och skava. Vem vill ha äcklig kyla som kryper innanför jackan med hjälp av sina kompisar vind och regn? Snön lyser upp och ger julkänsla. Barnen kan leka ute igen och numera är det ingen som tycker det är konstigt om man halkar till lite (jättebra för mig med tanke på att jag har förmågan att snubbla på platt mark oavsett årstid).
Nej, ut och lek i snön med er! Blir lite frukost för mig nu och sedan ut med hundarna i snön :)
Vackert vinterlandskap
Kram Micaela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar