Puh, har precis duschat och klippt klorna på båda hundarna. Att stympa Esters klor är inte det lättaste. När jag tar fram klosaxen och ber henne att komma till mig lägger hon sig på rygg framför mina fötter. Så fort jag tar tag i en tass börjar vilden sprattla, slicka, nafsa och kämpa för att låta klorna fortsätta gro. Hon gör allt för att matte inte ska lyckas komma åt dem. Fint samarbete vi har känner jag. Isa är lite lättare, hon skakar istället som ett asplöv, som om hon varit med om något jättetraumatiskt. Jag känner mig som en bov där jag sitter och klipper. Om de bara kunde förstå att jag gör det för deras skull också. Ibland önskar jag att jag kunde prata med hundar. I och för sig pratar jag redan med hundar, jag gör det hela tiden. Men jag skulle vilja prata med dem så att de faktiskt förstår vad jag säger, inte bara tittar på mig som om jag var helt vrickad.
Ute i köket håller diskbänken på och drunknar i smutsig disk. Jag antar att jag får visa mina skills i simning och simma bort och rädda bänken. Men och andra sidan, vad vore en diskbänk utan disk?!
Simma lugnt!
Kram Micaela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar